När vi hade vaknat och ätit frukost på det runda lite märkliga hotellet så riktade vi nästan mot Tjeckien och gav oss iväg. En liten komplikation här är att GPSen har lagt av så vi navigerar med hjälp av nötter i min iPhone vilket gör att den måste ut ur väskan ganska ofta för att vi ska ha koll.
Dagens väder är som utlovat, sol och en del skurar. Det fantastiska är det att vi lyckas navigera rätt in i alla dessa skurar. Men vägarna är bra och blir bättre och bättre ju längre in i Tjeckien vi kommer. Dock så har dessa skurar gjort en av oss lite less på att åka hoj (vilket kanske har varit ett litet tema även tidigare under resan) vilket gör att den andre av oss överreagerar när den förste vill göra dagstrippen mer nordlig och närmare Gdansk.
-Då kan dra dit själv! säger den andre som tycker att det är kul trots en eller annan våt gata, speciellt när det vankades riktiga kurvvägar under dagen.
Straxt efter det så stannar vi för lunch i en liten skogsby som heter Vidly.
Vi kan väl säga att det inte var den muntraste måltiden under den här veckan, och vi delade på oss.
I mitt fall så var jag väldigt ledsen över detta, men ville samtidigt se resten av trippen som var planerad så jag drar iväg nordväst och Berra nordost.
Vägarna jag åker på är precis hur roliga som helst (filmer kommer), riktigt kurviga med långa fall om man skulle göra bort sig helt i en sväng. Och efter bara en liten stund så tittar solen fram och värmer på riktigt bra.
Samtidigt som jag far fram här så funderar jag på om jag kanske skulle ha hängt med Berra ändå, det kommer ju inte blir jättekul att ta sig upp genom Polen själv och framför allt då färjan hem. Jag vet inte om det är min tankspriddhet eller om det är hjälmkameran som stökar med mig, men i alla mina dystra grubblerier så får jag ingen film på den sträckan som jag hängde på en R1a förra året och inte heller på nästa sträcka jag hade prickat in på kartan. Denna bit fick jag återigen chansen att hänga på någon sporthoj med tjeckisk regplåt. Den här killen kanske inte var lika nöjd med att han inte kunde åka ifrån en hoj med fullt väskset på, iaf så vinkade han inte när han skulle svänga av och jag skulle åka vidare.
Efter kanske en och en halv timme efter att vi hade separerat så var jag framme vid hotellet där vi skulle ha stannat för natten men vid detta laget så hade jag bestämt mig för att jaga ikapp Berra (jag hade ju fått åka de kurviga vägarna jag ville åka och trodde jag hade film på det)
Med en telefon som ständigt kör tricket “Ingen Service” försöker jag skicka SMS till Berra så jag kan få veta vart han här, fast det går ju så där… Klockan är nu ungefär 17:30 och jag beger mig upp mot Polen i en skaplig fart, stannar varje halvtimme och försöker få iväg SMSet.
Två timmar senare rullar jag in i den helt onavigerbara staden Wroclaw och testar att starta om telefonhelvetet och visp så fungerar det som avsätt, SMSet går iväg och efter ett par minuter får jag SMS från Berra. Dock är detta SMS som han har skickat tidigare som säger att han har haft hojproblem, men har fått hjälp av en tjeck och hans polska polare i en verkstad (Berra får skriva ett eget inlägg om detta…)
Men vart han är vet jag fortfarande inte, men stressen att komma norrut och ikapp lade sig och tur är väl det, eftersom det inte går att navigera i stan så får jag ta första bästa väg jag hittar ut och den går mot Warszawa och det är ju bara 40° fel eller så men bara jag kommer ut ur stan kan jag lösa det sen tänker jag.
När jag har kommit ut ur stan och hittar fortfarande inga större vägar norrut så får jag ett SMS från Berra vid ett av mina halvtimmeskollar att vi kan ses i staden Lodz. Kör i vind tänker jag för det kan ju inte vara så långt tid.. men det kunde det, speciellt om man bara har ett mörkt visir och ett helljus som pekar åt skogen. Då får man hålla sig på de vägar man vet har trafik och vita linjer i kanter och mitten.
Jag rullar in i Lodz vid elvatiden och vi möts upp vid ett McDonalds.
Snabb överläggning och vi kommer överens om att vi ska försöka komma med färjan dagen efter (en dag tidigare än bokat). Vi kommer även fram till att vi ska köra i en timme till eller så efter att vi har ätit. Dock så har Donken vid står på klappat igen men Berra har sett en till när han letade igenom stan efter mötespunkter. När vi kommer till den så visar det sig att det bara är Driven som är öppen och det orkade vi inte riktigt med så in på macken brevid och raggade upp varsin ost och skink baguette. Grymt god må jag säga, vet inte varför med tror de använder något roligare än smör som gör smaken friskare och saftigare.
Efter tyckandet av dessa degbanener så gav vi oss iväg igen och hör och häpna, vi hamnade i någon form av rusningstrafik vilken iochförsig gjorde runt 70 men ändå.
Efter en dryg timme och ögonen klipper så signalerar jag till Berra att det är dax att finna nattkvarter och mitt i ingenstans, på landsvägen dyker det upp ett hotell eller något vid vägen. “24 h Bar” står det med diodslang på taket. Perfekt tänker vi och svänger av och båda blir nog skapligt förvånade när vi har parkerat och fått av oss hjälmarna. Inte nog med att det är hotell, det är också någon form av nattklubb så musiken dånar ut över landskapet. Berra ger sig in i myllret och får tag i ägaren, en äldre man som är hur precis hur trevlig som helst. Förklarar hur det fungerar med mat, att vi kan parkera hojarna på baksidan då det är säkrare osv. För säkerhetskull så får dit sin son också som är bättre på engelska som förklarar en gång till.
Som slagna hjältar stöper vi i säng och somnar ovaggade, detta trots att det dunkar från undervåningen så man kan tro att väggarna ska rasa in.
